Matta av Agda Österberg från 1952 i ull, är flerfärgad med geometriska mönster.

BAKGRUND

Mattan var allmänt smutsig med flertalet fläckar, främst av stearin. Varpen var synlig på vissa  ställen. Två häftklamrar satt fast i väven. Fransen var nött och flertal trådar hade gått av. Tre flätor var helt borta. Fransen satt löst i de två kortändarna. På baksidan stack flera av inslagens ändtrådar upp.

ÅTGÄRDER

För att avlägsna bunden smuts torrengjordes kormattan med noggrann dammsugning. Därefter genomfördes en fläckurtagning.  Inför våtrengöring genomfördes analyser av färgblödning. Dessa visade att  de olika färgerna var stabila.  Våtrengöring utfördes genom våtdammsugning. 

Den synliga varpen doldes genom att nytt ullgarn vävdes in och fransen stabiliserades med nya lintrådar som vävdes in och flätades. De lösa avsluten syddes fast. De uppstickande ändtrådarnas drogs in i väven.

Kalkkläde från 1905 i vit, broderad slingerbindning på mörkröd sammet med ett sekundärt foder. På fodret fanns en märklapp påsydd med texten: Skankt af Charlotte Olsson.

BAKGRUND

Klädet hade skarpa veck pga vikt förvaring. I ena hörnet hade slingerbindningen ett hål och en större mörk fläck (troligtvis vin). Mitt på fanns en mindre fläck. Slingerbindningen bubblade sig och hade dålig passform mot bottentyget. Fodret var sekundärt. Det är skarvat och har mörka fuktfläckar runt ytterkanterna. Hos en påsydd märklapp (troligtvis original märkning) har det röda broderigarnet fällt (troligtvis anelinfärg).

ÅTGÄRDER

Fodret sprättades loss och ersattes med ett nytt foder i röd bomullssatäng. Märklappen flyttades över till det nya fodret. Broderiet lossades och tvättades. Efter torkning slätgjordes broderiet. Fläcken mitt på klädet gick inte bort med fläckurtagning, istället sömnadsretuscherades den. För att inte nätet skulle bubbla sig fästes det ned i sammeten med stygn. Det fästes också åter mot bottentyget i ytterkanterna. Ett nytt nät vävdes för att ersätta materialbortfall. Nätet fästes genom sammeten mot en bakomliggnade stödlapp. Originalnätet syddes ner mot det nya nätet.

Rengöring av textilier med invävda silvertrådar (silke, 1716)

BAKGRUND

Silverbroderier på tyg förekommer på äldre textilier som användes vid högtidliga och speciella tillfällen. Det kan vara kyrkliga plagg, uniformer, dop- och brudkläder. När silvertrådarna åldras missfärgas de och mörknar. Idag rengörs inte silvret eftersom rengöringsmetoderna riskerar att förstöra materialen. Följden blir att kläderna mister sin ursprungliga, praktfulla glans.

ÅTGÄRDER

Jag arbetar med en metod för elektrolytisk rengöring av metalltråd, specifikt silver, som är  invävt i äldre fest och högtidstextilier. Undersökningen skall presenteras på ICOMs (International Council of Museums) konferens i Peking 2021)

Mässhake av Agda Österberg & Kerstin Persson från 1965. Materialet är av ull och viskos med ett foder i acetat. Broderier runt halsringningen och på ryggdelen.

BAKGRUND

Mässhaken var smutsig runt halsen och hade flera missprydande fläckar på framsidan. Framsidan hade även skarpa veck. Broderiet hade släppt på några ställen. Signaturen var nött och sliten.

ÅTGÄRDER

Fodret sprättades loss. Foder och mässhake torrengjordes och våtrengjordes var för sig. Fläckarna på mässhaken behandlades lokalt. Bottentyget visade tendens till filtning vid fläckarna, troligtvis orsakade av tidigare försök till fläckurtagning. Filtningen togs bort med en luddborttagare. Fodret slätgjordes på tvättbordet. Mässhaken slätgjordes genom spänning under fuktigt skynke. Fläckarna sömnadsretuscherades med material hämtatfrån mässhakens fåll.

Halsringningen hade tidigare blivit åtgärdad, axelsömmen hade delvis blivit intagen med påföljd att veck bildades på mässhaken. För att justera detta ändrades axelsömmen så den blev rak igen. Halsringningen blev på så sätt större. Detta åtgärdades genom att den nedvikta fållen pressades upp och syddes mot ett stödtyg. Den tidigare fållen kantades med ett offerband. Skador på broderi och signatur justerades. Ett nytt mellanfoder syddes i och foder och mässhake syddes ihop. Fodret förseddes med en infodring.

En kanonkula av trä från filmen "Gone with the wind" 1939. Kulan användes i bakgrundskulisserna under scenerna som utspelar sig i det sönderskjutna Atlanta, Georgia. Två liknande kanonkulor finns bevarade på ett filmmuseeum i Georgia, USA.

BAKGRUND

Vi blev tillfrågade av ett svenskt filmföretag att utföra en tillståndsbedömning och preventiv konservering av rekvisita från filmklassikern "Gone with the Wind" (Borta med Vinden, 1939).  

KONSERVERINGSBEHOV

Kanonkulan är målad i en svart ton för att likna metall på avstånd och har en kärna av trä. Den har fått utstå en hel del slitage under åren. Färglagret hade flagnad av på vissa ställen och nötts ner på andra. Förmodligen har ingen primer alt. grundfärg använts vid tillverkningen då filmrekvisita ofta används under en relativt kort tidsperiod. 

Svart stola i ylle dekorerad med kors av vävda band.

BAKGRUND

Stolan var solkig i nacken efter användning.

ÅTGÄRDER

Det gamla offerbandet byttes mot ett nytt.

Måttanpassad galge med skydd av linne: 

För att bevara mässhakar och korkåpor behöver dessa en adekvat förvaring. Att undvika veckbildning och påföljande skador kan vara knepigt över tid och det är därför lämpligt att göra en måttanpassad galge som är specifikt avpassad för klädnaden/textilföremålet. 

BAKGRUND

En galge måttanpassad till en korkåpa har tillverkats.

ÅTGÄRDER

För att skydda korkåpan syddes ett måttanpassat skyddstyg i linne till galgen för att minimera risken för skador.